Tolv månader är den känsligaste åldern ur ett anknytningsperspektiv och då sätter vi barnen i förskola i Sverige. Skador i anknytnings-processen är ofta irreparabla och resulterar i oro, ångest och depression. Just vad våra ungdomar lider av i dag, skriver debattörerna.

För första gången i mänsklighetens historia har vi kastat nästan all erfarenhet om barn på historiens soptipp. Många barn mår i dag riktigt dåligt och det blir bara värre. Men i dagens demokratiska Sverige får man inte ställa frågan om det kan finnas ett samband mellan vår moderna syn på hur barn skall växa upp och den ökande sjukligheten hos barnen, skriver Annica Dahlström och Christian Sörlie Ekström.

Låt oss för en stund helt bortse från oss själva och fokusera på: vad är bra för barnen? Vi konfronterar alltså frågan huruvida utvecklingen är för barnens bästa eller om vi vuxna föräldrar driver något i rent egenintresse.

Självmord, suicidförsök, depression och konsumtion av psykofarmaka har bland unga kvinnor ökat med upp till 400 procent under de senaste tio åren. (Kanske det hänger ihop med att alla barn förväntas bete sig som pojkar?) Trenden för unga män är densamma även om utvecklingen inte är lika dramatisk. Ju yngre barn desto brantare ökning, de uppväxande barnen mår allt sämre och vi undrar varför.

Den första generationen som fötts under de nya betingelserna i Sverige har varit på förskolan från ett års ålder och har under sina första sex år tillbringat större delen av sitt vakna liv med förskolepersonal. Dessutom har de levt i ett samhälle som inbillar oss att män och kvinnor är likadana och har identiska förutsättningar att ta hand om barn, utan hänsyn till egna val. Det är först nu vi kan se hur den generation mår som fått ta konsekvenserna av det svenska experimentet.

Sambandet mellan att båda föräldrar arbetar mer och ungdomars psykiska ohälsa. I dag arbetar föräldrar cirka åtta timmar mer per vecka och hushåll än före 1980. Det innebär drygt 1,5 timma per dag i minskad barn-förälderkontakt. Om vi antar att vaket umgänge före 1980 var 3-4 timmar per dag för små barn är 1,5 timma en minskning med 40-50 procent!

Anknytning är ett i dag väl utforskat begrepp. Det är vetenskapligt visat att barn behöver nära kontakt med sin mor under de första levnadsåren. De behöver även sin far men modern är väsentligast under de 2-3 första åren. Ett barn som gråter hopplöst när det lämnas på förskolan upplever sig övergivet. Det är först vid 4-5 års ålder som barn får ett tidsbegrepp. När vi lämnar ifrån oss ettåringen har den ingen möjlighet att bedöma om föräldern någonsin kommer tillbaka. Tolv månader är den känsligaste åldern ur ett anknytningsperspektiv och då sätter vi barnen i förskola i Sverige. Skador i anknytnings-processen är ofta irreparabla och resulterar i oro, ångest och depression. Just vad våra ungdomar lider av i dag.

Män och kvinnor är olika i hjärnan. Den andra faktorn är att män och kvinnor förväntas göra samma saker. Det bygger på en politisk, obelagd tes att män och kvinnor är utbytbara vad gäller egenskaper och förutsättningar att ta hand om barn. Att en 50-50-delning skulle vara i barnens intresse förutsätter att män och kvinnor är identiska.

Men vi är inte identiska! Det finns stora skillnader i hjärnan mellan medelmän och medelkvinnor. Naturligtvis finns avvikelser i populationen i form av män med utpräglat feminina hjärnegenskaper och vice versa men statistiskt finns betydande skillnader. Olikheterna har utvecklats under evolutionen och skillnaderna fastställs före födelsen. Myten om att vi föds som neutrala varelser och att samhället tvingar in oss i identiteter som män eller kvinnor är en av de kusligaste politiska lögnerna i modern tid!

Det är dyrt att älska sitt barn i Sverige. För att tvinga in oss i sin politiska modell använder svenska staten ekonomiska styrmedel. En familj som envisas med att vara hemma tre år med sitt barn, varav med mamma de första 1,5 åren, straffas enligt våra beräkningar med cirka 400 000 kronor. Det går till så här:

• Full föräldrapenning betalas ut under 13 månader och är delvis könsbunden. Jämställdhetsbonusen premierar familjer där mamma börjar jobba efter 6 månader. Om mamma är hemma 13 månader straffas familjen med 68 000 kronor per barn.

  
  

• Vårdnadsbidraget betalas ut under två år till dem som inte belastar dagis. En heltids förskoleplats kostar kommunen cirka 14 500 kronor per månad netto, en peng det skulle gå att leva på och som en familj skulle kunna få utan att det kostade ett öre. Men vårdnadsbidraget är futtiga 3 000 kronor per månad och frivilligt för kommunen att betala ut. Av 14 500 kronor per månad som kommunen sparar betalar de alltså tillbaka max 3 000 kronor. Skillnaden, 11 500 kronor per månad, stoppar kommunen i egen ficka. Det här är barnets pengar och när det fyllt tre år stoppar alla kommuner allt i egen ficka.

  
  

• Särbeskattningen infördes för att vi inte skulle kunna leva på en inkomst. Familjer med en inkomst och rätt till full föräldrapenning förlorar cirka 26 000 kronor per år på särbeskattningen.

Med en föräldralön på 20 000 kronor per månad brutto, beskattningsbar och pensionsgrundande, skulle vi ha valfrihet att vara med våra barn och samtidigt slippa diskussioner om att det viktigaste jobbet i livet är en kvinnofälla.

Basen för den svenska statens familjemodell eroderar alltså och politiken bedrivs i strid mot våra evolutionära förutsättningar och mot barnens intressen. Den drivs helt av vuxnas snävt personliga intresse för materiell välfärd och statens behov av tillväxt. Staten har enorma och växande kostnader för psykisk ohälsa men grundorsaken vill man av kortsiktiga, nationalekonomiska orsaker inte ta i. Barn och ungdomar används som tillväxtbränsle och den politiska cynismen är total. Det är barnen som i dag sitter med notan i knät och får ta konsekvenserna av det svenska experimentet.

Twelve months is the most sensitive age from a related perspective and then we put the kids in nursery school in Sweden. Damage to the affiliation process is often irreversible and results in anxiety, anxiety and depression. Just what our young people suffer from today, write the debaters.

For the first time in human history, we have thrown almost all our experiences of children in the dustbin of history. Many children are doing really badly today and it just gets worse. But in today's democratic Sweden you ask whether there might be a connection between our modern view of how children should grow up and the increased morbidity in children, writes Annica Dahlström and Christian Sörlie Ekström.

Let us for a while completely neglecting ourselves and focus on: what's good for kids? We thus confront the question whether the development is for the best interests of children or adults, we parents run one of pure self-interest.

Suicide, attempted suicide, depression and consumption of psychotropic drugs among young women has risen by up to 400 percent over the past ten years. (Maybe it is related to that all children are expected to behave like boys?) The trend of young men is the same even if the development is not as dramatic. The younger the child the steeper increase, the rising children are deteriorating and we wonder why.

The first generation born under the new conditions in Sweden has been at the preschool from the age of one year and during its first six years spent most of his waking life with preschool staff. In addition, they lived in a society imagine that men and women are alike and have identical conditions to take care of children, without regard to their own choice. It is only now we can see how the generation feel that given the consequences of the Swedish experiment.

The relationship between both parents are working more and adolescent mental illness. Today, working parents about eight hours more per week per household than before 1980. It means more than 1.5 hours per day in reducing parent-child contact. If we assume that the awake intercourse before 1980 was 3-4 hours per day for small children is 1.5 hours a reduction of 40-50 percent!

Extension is an offer well-researched concepts. It is scientifically proven that children need close contact with their mothers during the first years of life. They also need their father but the mother is essential during the first 2-3 years. A child who cries desperately when left at preschool feel abandoned. It is only at 4-5 years of age as children develop a concept of time. When we leave out of our year-old has no way to assess if the parent will ever return. Twelve months is the most sensitive age from a related perspective and then we put the kids in nursery school in Sweden. Damage to the affiliation process is often irreversible and result in anxiety, anxiety and depression. Just what our young people suffer from today.

Men and women are different in the brain. The second factor is that men and women are expected to do the same things. It is based on a political, uncoated thesis that men and women are interchangeable in terms of features and ability to care for children. To a 50-50-division would be in the interests of the children requires that men and women are identical.

But we are not identical! There are major differences in the brain between medelmän and medium women. Of course there are differences in the population in the form of men with distinctly feminine brain characteristics and vice versa, but statistically significant differences. The differences have developed through evolution and differences determined before birth. The myth that we are born as neutral beings and that society forces us into identities as men or women is one of the most gruesome political lies of modern times!

It is expensive to love their children in Sweden. In order to force us into their political model uses the Swedish state economic instruments. A family who insist on being home three years with his children, one with my mom the first 1.5 years, punished according to our calculations, with about 400 000 kronor. It is as follows:

• Full parental allowance for 13 months and is partially sex-linked. Equality bonus reward families where mother returns to work after 6 months. If the mother is at home 13 months punished the family of 68 000 per child.

  
  

• Allowance is paid over two years to those who are not charged to kindergarten. A full-time nursery place will cost the municipality approximately SEK 14 500 per month net, a voucher system that would go to live on and that a family could get without paying a penny. But the allowance is a paltry 3000 per month and voluntarily for the municipality to pay. Of SEK 14 500 per month as the municipality saves paying the then back up to 3000 crowns. The difference, 11 500 SEK per month, stopping the municipality of their own pockets. This is the child's money and when it turned three years old stuff all the municipalities in all of their own pockets.

  
  

• Separate taxation was introduced because we could not live on one income. Families with an income and entitled to full parental lose about 26 000 per year on individual taxation.

With a parental 20 000 per month gross, taxable and pensionable , we would have freedom of choice to be with our children, while avoiding discussion of the most important job in life is a trap for women.

The basis for the Swedish state's family model thus eroding and policy, are contrary to our evolutionary conditions and against the interests of children. It is powered entirely by adults' narrow personal interest in material wealth and the state's need for growth. The state has enormous and growing costs of mental illness but the root cause would be of short-term, macro-economic reasons, can not take in. Children and young people are used to fuel growth and the political cynicism is complete. It is the children who today are sitting with the bill in my lap and take the consequences of the Swedish experiment.

Annie Dahlström (doctors, neurobiologist, professor at Gothenburg University, author and lecturer)

Christian Sörlie Ekström (master's degree in industrial management, writer, commentator)