We would welcome anyone vonunteering to translate this article into English for us. A very crude electronic translation appears at the end..

I Världen Idag (var annars?) har man i flera nummer (bl a 18/7, 25/7 och 1/8 2003) kunnat läsa om en 18-årig ung man, som mot sin vilja blivit tvångsinlagd på psykkliniken vid Huddinge Sjukhus efter ett vårdintyg skrivet av en läkare som, enligt tidningen, enbart samtalat med 18-åringens förälder, men aldrig själv träffat 18-åringen. Orsaken till omhändertagandet var att han blivit kristen och sedan vittnat om sin tro för grannar och på tunnelbanan (påminner det inte om Romarrikets förföljelser mot de kristna? -- kanske kommer man inom några år att ha gladiatorspel på Stockholms Stadion, där man kastar kristna ungdomar till lejonen). Det var 18-åringens mamma, en hög tjänsteman på Finansdepartementet, som begärde sin son inlagd. Mamman har hela tiden motsatt sig att sonen blivet kristen. Bland annat besökte hon den frikyrka som 18-åringen är med i (Södermalmskyrkan, som är en av de större frikyrkorna i Stockholm). När 18-åringen gick fram för att få förbön av sin pastor, gick mamman fram och slog till pastorn. Avsikten var att hindra denne att bedja för hennes son.

Vid omhändertagandet, som skedde med polishjälp, beslagtog läkarna 18-åringens mobiltelefon och när han fick tillbaka den kunde han se att någon läst alla SMS-meddelanden som kommit under tiden att telefonen var beslagtagen. Detta torde vara olagligt. 18-åringen utsattes för tung medicinering, han fick inte ta emot andra besök än sina föräldrar, inte ens hans juridiska ombud fick träffa honom. Man vägrade till och med hans advokat att se hans journal, vilket också är olagligt. 18-åringen hade genom sitt ombud kontaktat en legitimerad läkare med specialistkompetens i psykiatri för att få en s k "second opinion" (ett omdöme av en annan läkare). Denne läkare blev inte insläppt på avdelningen, trots att han uppvisade en fullmakt, undertecknad av 18-åringen. Även detta är olagligt, eftersom varje patient har rätt till en "second opinion" från en läkare som patienten själv väljer. 18-åringen har dessutom tvingats att träffa en "avprogrammerare", Peter Öhlén (en avhoppare från Livets Ord som är frisör och journalist och saknar terapeutisk utbildning och som tycks hata alla bibeltroende kristna, åtminstone är det intrycket man får när man ser honom på TV eller läser vad han skriver). Målet var att avprogrammera 18-åringen från den kristna tron. Hans föräldrar planerar också, att när han släpps ut, så skall han skickas till USA för en längre tids avprogrammering (läs hjärntvätt). Ärendent är nu anmält till Socialstyrelsen.

När man läser detta, tror man nästan inte att det är sant. Är detta Sverige år 2003, eller är det Sovjetunionen på 1960-talet? Nu finns ju möjligheten att 18-åringen verkligen är psykiskt sjuk, och att artiklarna i Världen Idag bygger på att man inte är tillräckligt insatt i ärendet. Jag har dock svårt att tro att så är fallet. Även om han nu verkligen är psykiskt sjuk, varför fick han inte träffa sin advokat (nu får han det, eftersom man insett att han har rätt till detta)? Varför fick den psykiatriker som skulle ge en "second opinion" inte träffa honom? Och varför lät man en patient, som anses sjuk, träffa en frisör/journalist för terapi? Sysslar man numera med kvacksalveri på Huddinge Sjukhus? Något är definitivt galet.

Ovanstående bekräftar verkligen att Sverige är en totalitär demokrati med en nomenklatura, där framstående partimedlemmar ringer till någon överläkare, politiker eller partitrogen tjänsteman de känner, och vips så blir deras myndiga barn tvångsintaget. Varför? Jo, därför att barnet har blivit kristet. Det är inte utan att man kommer att tänka på vad Jesus säger i Matt 10:21-22. Han talar där om framtiden.

Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad.

Observera, de som blir hatade och dödade är de kristna. Jesu budskap är antagligen det mest kontroversiella budskap som existerar. Det finns i princip bara två sätt att förhålla sig till det. Antingen tycker man att det är det mest underbara man någonsin hört. Eller också hatar man det besinningslöst. Jesu budskap har en övernaturlig förmåga att ta fram ur en människa, det som bor i hennes innersta. Hennes sanna natur. Det finns ju i och för sig en tredje möjlighet, att man är fullständigt likgiltig inför Jesu budskap. Men det beror nog på att man vägrat lyssna till det, och då har man ju egentligen inte hört det.

Psykiatrin har tyvärr alltför ofta spelat en mörk roll när det gäller att gå maktens ärenden. Ett exempel är eutanasiprogrammet i Tyskland på 1930- och 1940-talet. Inom ramen för detta program avlivades hundratusentals kroniskt sjuka, förståndshandikappade och mentalsjuka m fl (det verkliga antalet lär vi aldrig få reda på, men den mest tillförlitliga siffran talar om ca 275 000). Av dessa var tiotusentals barn. Och det handlade inte om judar, utan om icke-judiska tyskar (arier). Det var här metoden att gasa ihjäl människor utvecklades, vilken senare kom att användas i mycket större skala i koncentrationslägren. Programmet uppnhörde så småningom, efter protester från allmänheten. Även Katolska Kyrkan spelade en viktig roll när det gällde att stoppa programmet. Dödshjälpen fortsatte dock i hemlighet under hela kriget. Man övergick då från gasning (som var alltför uppenbar) till att på ett mer diskret sätt svälta ihjäl patienterna.

Dödshjälpsprogrammet har kommit att förknippas med nazisterna. Det är bara delvis sant. Redan innan nazisterna kom till makten hade man börjat avliva patienter. Nazisterna kom så att säga till dukat bord. Initiativtagarna till det tyska dödshjälpsprogrammet var ett antal ledande tyska psykiatriker och jurister. Dessa var starkt påverkade av evolutionsteorins lärosats om den starkares överlevnad. Hela operationen gick under olika vilseledande och förskönande namn, som t ex "hjälp för döende", "barmhärtighetsmord", "förintelse av liv utan värde". Ibland användes det kortfattade uttrycket "behandlingen". Notera att "eutanasi" betyder "en god död". Här handlade det dock om rent mord och "dystanasi" vore ett mer adekvat namn. Det betyder "en ond död". Målet med dystanasiprogrammet var att likvidera alla mentalsjuka i Tyskland och även alla kroniskt sjuka. Också åldringar skulle dödas (det är antagligen inte så svårt att få de flesta 90-åringar att framstå som mentalsjuka och förvirrade, om man ställer lämpliga frågor, gärna snabbt och aggressivt).

Som ett exempel på hur inarbetat detta program var, kan nämnas att man på psykiatriska institutionen Hadamar 1941 firade kremeringen av den tiotusende mentalpatienten med en ceremoni, där bl a alla psykiatriker, sköterskor, besökare och sekretere fick varsin flaska öl. En bok som låg till grund för tanken att döda sjuka människor var Die Freigabe der Vernichtung lebensunwerten Lebens, som publicerades 1920. Författare var två framstående tyska vetenskapsmän, Karl Binding (jurist och professor i rättsfilosofi) och Alfred Hoche (psykiatriker). Budskapet i boken var att s k "värdelösa människor" borde kunna avlivas enligt lag. Begreppen "liv utan värde" och "liv som inte är värt att leva" kommer från denna bok. När det gäller Hoche var han en mycket framstående psykiatriker. Många berömda psykiatriker och neurologer har haft honom som lärare. Hans syn på klassificering av mentala sjukdomar har haft stort inflytande på bl a amerikansk psykiatri.

För den som vill läsa mer om detta kan jag rekommendera Fredric Werthams bok A sign for Cain. Det finns också en bok på svenska, Inte bara Hitler, utgiven på ProVita 1998 (se litteraturförteckningen). Den innehåller delar av Werthams bok samt bidrag från bl a idéhistorikern och riksdagsmannen Per Landgren. Det är skrämmande läsning. Wertham skriver där bl a "Från allra första början styrdes dödshjälpsprogrammet i alla viktiga frågor, inklusive konkreta detaljer, av psykiatriker". Per Landgren skriver, "Det var inte nazismen som fördärvade vetenskapen och medicinen. Den västerländska vetenskapen och medicinen var redan fördärvad och gav Tyskland inspiration till nazismen". Det råder knappast någon tvekan om att många tyska vetenskapsmän hade stor skuld till de illdåd som skedde i Tyskland under Andra Världskriget. De gav en legalitet åt nazisterna som gjorde att även "vanliga" människor snabbt kom att acceptera nazismens djävulska lära om över- och undermänniskor.

Även i Sovjetunionen ställde många psykiatriker sina resurser till maktens förfogande. Hur mång sovjetiska samhällskritiker blev inte inspärrade på mentalsjukhus?!

Nu menar jag givetvis inte att psykiatriker är värre människor än andra[1]. Problemet är att de har en enorm makt som alltför lätt kan missbrukas. Normalt är det inte lätt att få någon inspärrad. Det krävs en stor apparat med domstol, åklagare, försvarsadvokater etc. Man måste följa lagen, som på många olika sätt försöker garantera den enskilda människans integritet gentemot myndigheter och samhälle. En eventuell dom kan överklagas i olika instanser, och dessutom bevakas det hela av en journalistkår som grundläggande är negativt inställd till polisen. Minsta fel som rättssamhället gör mot en misstänkt brottsling (som kanske dessutom bevisligen är en riktig typ) ger jätterubriker i tidningarna. Det är således mycket svårt att på godtyckliga grunder spärra in en människa i fängelse ens för en kortare tid. Det är därför vi anser oss ha rätt att kalla Sverige för ett rättssamhälle. En mamma, även om hon skulle vara en högt uppsatt ämbetsman, kan inte ringa till polisen och be dem spärra in hennes son, eftersom han börjat tro på Gud och går till en frikyrka. Och en polis kan inte vägra en gripen att träffa en advokat. Den behandling som 18-åringen utsatts för skulle aldrig en grov brottsling kunna usättas för i vårt land. Poliser som betedde sig mot en grov brottsling, som läkarna på Huddinge Sjukhus betett sig i det här fallet, skulle inte bara få sparken, de skulle med all sannolikhet åtalas. Pressen skulle bedriva en veritabel häxjakt på dessa poliser.

Det är helt rätt att det skall vara svårt att spärra in människor. Det måste finnas kontrollmekanismer som hindrar att enskilda individer utsätts för tjänstemäns eller andras godtycke. När det gäller psykiatrin har vi uppenbarligen inte samma rättssäkerhet. Där kan en person hållas inspärrad under lång tid (till och med i åratal eller kanske för resten av livet) enbart baserat på vad två läkare kommit överens om. Den inspärrade kan hindras att träffa sin advokat. Man kan totalisolera den intagne, så att denne inte får ringa eller skriva brev. Allt detta utifrån en anhörigs telefonsamtal (t ex en mamma som är en högt uppsatt tjänsteman). Och värst av allt, media, vars uppgift det är att stå på de svagas sida, säger ingenting. De bara tiger ihjäl det hela. Och i och för sig kan man kanske förstå detta. Psykisk sjukdom är ju, eller borde i alla fall vara, en vetenskaplig diagnos (fast man undrar ibland), och varför skulle media ifrågasätta vad experterna kommit fram till. Men just här har vi den stora faran. Psykiatriker är människor, med allt vad det innebär av goda och onda sidor. Ingen grupp människor borde få ha sådan absolut makt som vad psykiatrikerna har. Det måste finnas kontrollinstanser även inom psykiatrin. Det måste finnas en lagstiftad möjlighet att få sitt fall bedömt av någon utomstående. Och vem denna utomstående är skall inte beslutas av de läkare som spärrat in en patient, utan det är patienten själv som skall få välja. Nu finns det ju en sådan lagparagraf, men den tycks vara en papperstiger, som antaglien aldrig tillämpas. Om de två läkare, som spärrade in 18-åringen, undgår påföljd för vad de gjort, dvs inte på något sätt blir prickade eller straffade för att de utan att ha sett patienten tvångsintog honom med polishjälp trots att han inte var våldsbenägen, beslagtog hans mobiltelefon, drogade ner honom med den tunga drogen Haldol, hindrade honom att träffa sin advokat och vägrade släppa in den läkare som skulle ge en "second opinion", ja då är inte Sverige ett rättsamhälle.

De exempel jag gett ovan på hur psykiatriker missbrukat sin makt i olika sammanhang talar sitt tydliga språk. Att ge människor en sådan absolut makt är livsfarligt. Psykiatrikernas makt i kombination med brist på insyn och svårigheten att i många fall ställa verkligt säkra psykiatriska diagnoser (där man t ex diagnosticerar tron på Gud som ett psykotiskt tillstånd) utgör en livsfarlig kombination. Psykologi och psykiatri är så luddiga vetenskaper att man förmodligen i dessa vetenskapers namn skulle kunna spärra in vem som helst, om man verkligen ville. Frågan är inte om det skall ske missbruk. Frågan är bara hur ofta det sker. Förhoppningsvis är det förhållandevis få fall i Sverige. Men i så fall beror det inte på systemet utan på psykiatrikernas personliga integritet och samvete. Nu finns det ju lagrum och konventioner som skall hindra att människor spärras in godtyckligt. Riksdagsman Tuve Skånberg (kd) säger i Världen idag (15/8 2003), att de läkare, som beslöt sig för att spärra in Carl-Johan, på ett flagrant sätt har brutit mot både läkarkoden, internationella konventioner samt svensk lag.

På grund av de övergrepp som sovjetiska psykiatriker begick mot oliktänkande har World Psychiatric Association (WPA), i den s k Hawaiideklarationen II (1983), formulerat speciella etiska regler för psykiatriker. Låt mig citera två paragrafer från denna:

§3. Ingen åtgärd får vidtagas och ingen behandling får ges mot eller oberoende av en patients egen vilja, såvida inte patienten på grund av psykisk sjukdom är ur stånd att avgöra sitt eget bästa, och sannolika skäl talar för att patienten eller någon annan kommer att åsamkas allvarligt men om behandlingen uteblir.

§7. Psykiatrikern får aldrig använda sina professionella möjligheter för att kränka någon individs eller någon grupps värdighet eller mänskliga rättigheter, och bör aldrig låta ovidkommande personliga önskemål, fördomar eller övertygelser störa behandlingen. Psykiatrikern får under inga omständigheter använda sitt yrkes metoder när frånvaron av psykisk sjukdom väl har fastställts. Om en patient eller någon annan kräver handlingar som strider mot vetenskaplig kunskap eller etiska principer måste psykiatrikern vägra att samarbeta.

§1. Psykiatriker skall utveckla behandlingsmetoder som så lite som möjligt begränsar patientens frihet.

§4. Ingen behandling får ske mot patientens vilja, med mindre än att utebliven behandling skulle utsätta patientens och/eller närståendes liv för fara.

Det är ganska uppenbart att de som spärrade in 18-åringen har brutit mot alla dessa konventioner och lagar. Patienten var inte psykiskt sjuk, alltså får ingen behandling ske mot dennes vilja. Det fanns inget som talade för att "utebliven behandling skulle utsätta patientens och/eller närståendes liv för fara" etc, etc.

Det skall bli intressant att se vad som kommer ut av den anmälan som gjorts mot de två överläkare på Huddinge Sjukhus som spärrade in 18-åringen. Personligen tycker jag de skulle ha flera års fängelse för sitt vidriga handlande (om nu artiklarna i Världen Idag avspeglar vad som hänt på ett i huvudsak korrekt sätt). Nu misstänker jag att det hela rinner ut i sanden. Lite samtal mellan olika tjänstemän, någon klinikchef på Huddinge Sjukhus som är med i samma fiskeklubb som någon tjänsteman på Justitiedepartementet, och vips så avskrivs ärendet.

Psykiatriprofessorn Thomas Szasz, som ju är en välkänd och skarp kritiker av många typer av psykoterapier och även av psykiatri, tog i en bok jag läste, upp en intressant aspekt av psykiatrin. Han menar att i ena ögonblicket använder man psykiatri för att t ex en grov mördare skall slippa ta konsekvenserna av sina handlingar, och inte behöva sitta inspärrad, annat än för en kort tid (jag kände en 16-årig flicka som brutalt sexmördades 1975 -- mördaren befanns vara i behov av vård och ett år senare släpptes han ut, förklarad frisk). I nästa ögonblick spärrar man, i psykiatrins namn, in personer som inte gjort någon människa något illa (som 18-åringen ovan), i värsta fall för resten av deras liv. Visst är det motsägelsefullt! Och orättfärdigt!

Låt mig ta några ytterligare exempel som visar att Thomas Szasz har rätt i sin kritik av psykvården. Under senaste året har det förekommit ett antal uppseendeväckande våldsdåd i vårt land, vilka begåtts av mentalsjuka personer. En man slog i ihjäl en person och skadade flera andra när han löpte amok med ett järnspett i en förort till Stockholm. En annan man körde sin bil rakt in i en folkmassa i Gamla Stan och dödade flera personer. Samma dag som Anna Lindh mördades av en psykiskt störd person (åtminstone verkar det så just nu) dödades också en 5-årig flicka av en mentalsjuk man. Alla dessa hade varit i kontakt med psykvården och flera hade till och med bett om att bli omhändertagna. På grund av "bristande resurser" fick de emellertid klara sig själva. Visst är det märkligt att resurser saknas att låsa in våldsbenägna och farliga mentalpatienter, samtidigt som resurserna tydligen finns att spärra in en 18-årig, myndig person, som inte har uppvisat några som helst våldstendenser.

Normalt värnar samhället om de myndiga barnens integritet. Föräldrar har svårt att få information från skola och myndigheter om barn som fyllt 18 år, även när de hamnat i allvarliga problem. Ja ibland även när det gäller yngre barn. Den unges integritet skall värnas och föräldrarnas möjlighet till insyn och påverkan skall minimeras. Föräldrar får inte veta att deras 13-åriga dotter skaffat p-piller eller att deras 15-åriga dotter skall göra abort. Detta integritetsskydd inkluderar tydligen inte en ung människas rätt att välja religion och hur man vill utöva denna religion, inte ens när denna unga människa är myndig. Det tycks inte vara mycket bevänt med det svenska rättssamhället. När en hög politisk tjänsteman vill ha hjälp att avprogrammera sin son från dennes kristna övertygelse, då agerar psykiatrin ett lydigt redskap. Ja till och med så lydigt att man åsidosätter svensk lag i sin iver att vara makten till lags.

Om du vill läsa mer om 18-åringens fall kan du gå till denna länk http://www.evangelisten.se. Där finns mycket mer att läsa och du kan även läsa om den senaste utvecklingen i fallet.

Senaste nytt (den 18/8 2003). 18-åringen, som i själva verket heter Carl-Johan, släpptes från Huddinge Sjukhus fredagen den 8/8 kl 16. Då har han, efter polishämtning, varit tvångsintagen i nio veckor, utsatts för tung medicinering och försök att avprogrammera honom från hans kristna tro, och överhuvudtaget utsatts för mycket känkande behandling. Allt detta på grund av hans kristna tro, och att han vittnat för andra människor om sin tro. Hans juridiska ombud, Marina Rosing, fortsätter den rättsliga processen. Bl a så är två överläkare på Huddinge Sjukhus, Göran Roth och Gunilla Bodin Ek, anmälda till Socialstyrelsen för kränkning av patientens demokratiska rättigheter, olaglig behandlingsmetod och vägran att låta patienten träffa sitt juridiska ombud. Marina Rosing har också krävt ett stort skadestånd för Carl-Johan.

Jag kan nästan garantera att Marina Rosings anmälan inte kommer att få något som helst resultat. Jag skulle blir ytterst förvånad, ja rent av chockad, om t ex de två överläkarna fick någon form av straff. Det hela kommer att rinna ut i sanden. Inte heller kommer en eventuell anmälan till JO eller JK att leda till något. Dessa organ, som man menar skall företräda den lilla medborgaren mot den mäktiga Staten, tycks i själva verket vara Statens lydiga redskap, för att suga upp all kritik från medborgarna och se till att denna inte leder någon vart. Tyvärr ser man gång på gång exempel på detta.

Behöver jag säga att inga svenska tidningar (förutom kristna tidningar) har tagit upp fallet med Carl-Johan?! Nej, jag förmodar väl det. Självklart har de inte skrivit något, eftersom de är maktens lydiga redskap. Däremot har flera utländska tidningar haft stora artiklar om Carl-Johan. Det hela påminner alltför mycket om forna Sovjetunionen, där man i utländska tidningar kunde läsa om saker som skett i Sovjet, medan de sovjetiska tidningarna teg.

Man undrar hur massmedia skulle reagerat om Carl-Johan i stället konverterat till islam och berättat för grannar och andra om sin nya tro. Och sedan föräldrarna lyckats få honom tvångsintagen och låtit en frisör/journalist komma till sjukhuset för att avprogrammera honom. Jag ser framför mig rubrikerna. Största typsnitten på löpsedlarna. "Muslim tvångsintagen för sin tro! Religionsförföljelse i vårt land! Skamligt!"

Vem vem, kanske ringer det snart på min dörr och utanför står några poliser som skall hämta mig till tvångsintagning på Ulleråker här i Uppsala. Jag gör ju det oförlåtliga, jag är kristen och tror dessutom att det jag tror på är sant. Och inte nog med det, jag vittnar också om min kristna tro för andra. "Huh, så hemskt! Såna vill vi inte ha i landet lagom!"

Världen idag (17/10 2003) har närmare granskat Carl-Johans patientjournal, som ju är offentlig handling. Högst anmärkningsvärda saker finns att läsa i denna journal. Som nämnts tidigare så blev den läkare som Carl-Johan valt för att ge en second opinion inte insläppt på avdelningen. I stället valde läkarna på Huddinge Sjukhus överläkare Ulises Penayo, vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala, för att ge sin syn på Carl-Johan. Dr Penayo beskriver sig själv som erfaren när det gäller patienter som varit med i extrema religiösa rörelser. I journalen skriver denne bl a, "Han [dvs Carl-Johan] har träffat en exit councellor (avprogrammerare, dvs den tidigare nämnde Peter Öhlén) och det är mycket troligt att man då kunnat nå honom, men nu har han enligt vår bedömning slutit leden, sannolikt efter stark påverkan och manipulation från Södermalsmkyrkan/Livets Ord som han nu har fått ha kontinuerlig kontakt med senaste tiden." Vidare skriver Penayo, "Vad gäller kontakten med Södermalmskyrkan så måste man betrakta föräldrarnas oro angående församlingen vara högst befogad, men bedömningen från vår sida är att man i nuläget inte i den offentliga vården, som den är konstruerad nu, kan hindra honom att ta denna kontakt." Överläkare Penayo uttrycker således besvikelse över att han inte kan hindra en myndig person att besöka en gudstjänst i Södermalmskyrkan och att man inte med tvång kan "operera bort" hans tro och övertygelse. Den myndige Carl-Johan har frivilligt valt att bli kristen och att vara med i Södermalmskyrkan och nu skall han hjärntvättas tillbaka till ateismens heliga relgion. Man undrar vem det egentligen är som sysslar med manipulation och påverkan. Det är nog snarare Dr Penayo och hans anhang, och inte Södermalmskyrkan.

När jag ser hur läkarna resonerar blir jag så upprörd att jag nästan exploderar (läsaren kanske märker detta och skall jag vara ärlig är jag helt enkelt ursinnig). Vad vet överläkare Penayo om kristen tro? Vad vet han om Södermalmskyrkan? Förmodligen ingenting. Penayo tycks beklaga att myndiga personer kan välja att bli kristna och tycker tydligen att man med tvång borde kunna ta ifrån dem deras tro. Man kan undra vad det är för principiell skillnad mellan de psykiatriker som spärrade in Carl-Johan och de sovjetiska psykiatriker som spärrade in tusentals oliktänkande på mentalsjukhus. Jag kan inte se någon skillnad alls. De är ynkliga kräk som saknar respekt för andra människors integritet. De är ett hot mot allt vad demokrati heter. De är urusla yrkesmän! Och de är en skam för läkarkåren!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Sensationella nyheter!!!

I Expressen den 5/10 2003 skrev Ulf Nilsson en krönika med titeln "Några obehagliga frågor till den nygamla regeringen". En av frågorna var riktad till Bosse Ringholm och löd:

Tjena, Bosse Ringholm,
du har i ditt finansdepartement en kvinnlig tjänsteman som utan svårighet fick sin son tvångsintagen och drogad på Huddinge sjukhus i TVÅ MÅNADER i somras. Pojken hade gått och blivit kristen och det tyckte mamma illa om. Han tog sig för att predika - det tyckte hon ännu sämre om. Så kom polisen och så blev det tvångsintagning. Den kristna tidningen Världen Idag (där jag medarbetar) slog larm och då kom man på att sonen faktiskt inte alls var sjuk. Nu frågar jag dig, Bosse: Har du kollat upp affären? Och hade det inte varit bättre om cellen som sonen satt i använts av någon av de våldsmän som SJÄLVMANT BETT OM INTAGNING men avvisats?

Aktuellt i fallet Carl-Johan (19/12 2003):

Dålig nyhet: Den 17/12 kom så Socialstyrelsens beslut i fallet Carl-Johan. Som väntat kunde myndigheten inte finna något fel i att Carl-Johan tvångsintagits eller att han utsatts för tung medicinering. Man menade att läkarnas bedömning av situationen var rimlig. Däremot kritiserade man att han utsatts för besöksförbud och att man fråntog honom mobiltelefonen. Några åtgärder kommer inte att vidtagas mot de två läkare som tvångsintog honom.

Bra nyhet: I programmet "Människor och Tro" i P1 den 19/12 2003 kl 15.03 diskuterades psykvårdens behandling av religiösa människor i allmännhet och Carl-Johans behandling i synnerhet. Det är ju i alla fall positivt att Carl-Johans fall nu uppmärksammas i vanliga media. Carl-Johan själv ville inte medverka i programmet, men man berättade hans historia på ett i stort sett rättvist sätt. Sedan intervjuade man ett antal pyskiatriker och en religionspsykolog. En av psykiatrikerna var kristen och medlem i pingsrörelsen. Generellt var programmet ganska bra. Och, visst, det finns människor som är psykotiska med religiösa övertoner. Dessa behöver givetvis hjälp. De icke kristna psykiatrikerna menade att alla läkare i hela världen är överens om vilka som är psykotiska och vilka som inte är det (det tror jag vad jag vill på -- så säkra kriterier kan omöjligen psykiatrin ha -- i så fall skulle nog framgångarna vara betydligt större när det gäller att bota människor). Den kristne psykiatrikern var dock kritisk och menade att det fanns stor okunnighet bland psykiatriker och psykologer när det gäller religiösa frågor. Grundproblemet när det gäller tro och vetande framgick här med all önskvärd tydlighet. De icke troende psyiatrikerna var alla överens om att religiösa upplevelser helt och hållet kan förklaras av processer i hjärnan. Man menade t ex att Paulus möte med Jesus på vägen till Damaskus helt enkelt var ett epileptiskt anfall med tillhörande hallucinationer. Att en andlig upplevelse, t ex att man upplever sig höra Guds röst, kunde emanera från någonting utanför den egna hjärnan, t ex att det var Gud själv som talade, uteslöts som varande fullständigt omöjligt på grund av det inte kunde förklaras vetenskapligt. Ännu ett exempel på hur ovetenskapligt och begränsat många människor resonerar, och då även naturvetare, speciellt biologer och medicinare. Man menar således att vetenskapens begränsningar är liktydiga med verklighetens begränsningar. Dvs kan inte vetenskapen studera ett fenomen, ja då existerar inte detta fenomen. Genom att resonera på detta sätt, där verkligheten tvingas in under den vetenskapliga metodens begränsningar, gör man vetenskapen verkligare än verkligheten själv (detta diskuteras närmare på mina sidor om vetenskap och tro).

[1]Efter att ha arbetat flera år inom psykvården under min studietid, och på grund av en del andra erfarenheter, är jag dock övertygad om att människor med mer eller mindre grava psykiska störningar är överrepresenterade bland psykologer och psykiatriker. Något som inte alls är förvånande, snarare är det precis vad man skulle förvänta sig. Har man psykiska problem är det inte speciellt anmärkningsvärt att man väljer att studera psykologi och liknande ämnen, i hopp om att kanske kunna hitta lösningen på sina egna problem. Tyvärr är det nog sällsynt att man hittar någon verklig lösning. Och sedan kan man ju inte bara kasta borta sina studier, utan självklart kommer man efter studietiden att arbeta inom psykologi eller psykiatri. I många av den skarpsynte Woody Allens filmer förekommer just detta tema, där t ex psykoterapeuten ringer till sin patient mitt i natten och hotar med att hoppa ut genom fönstret. I stället för att vara en lugn, trygg, harmonisk person, som lyfter upp patienten, slutar det alltför ofta med att psykoterapeuten drar ner patienten i sin egen avgrund. Min personliga inställning är att psykologi och psykiatri i allmänhet inte kan ge en patient något som inte en riktigt god vän skulle kunna ge. Sedan finns det givetvis fall där psykvård är befogad. Genom att droga ner en djupt deprimerad person kan man t ex hindra denne från att begå självmord. Och sedan kan man hoppas på att depressionen försvinner av sig själv. Även när det gäller rena mentalsjukdomar, som schizofreni och mano-depression, är givetvis mentalvården nödvändig (men frågan är i vad mån psykiatri och psykologi verkligen kan bota dessa människor -- att hålla en person neddrogad hela livet uppfyller inte min defintion av att bota sjukdomar). Det tycks som om psykvård i allmänhet inte kan bota människor med psykiska problem, bara hjälpa dem att uthärda. När det gäller den förhållandevis ringa procent psykpatienter som verkligen blir friska, kan man undra hur mycket av botandet som beror på psykiatrin/psykologin som vetenskap. Kanske är förklaringen snarare att dessa patienter haft tur och fått samtala om sina problem med förnuftiga psykoterapeuter/psykiatriker som lyssnat och gett kloka och sanna svar (det finns givetvis många förnuftiga och skarpsynta personer som arbetar inom psykvården). Observera! Jag säger alltså inte att alla psykologer/psykiatriker är knäppa, vad jag säger är att alltför många är det. Och det står jag för!

The World Today (where else?) has been in several numbers (eg 18 / 7, 25 / 7 and eighth in 2003) able to read about a 18-year-old young man who, against his will become compulsory inturned in psychiatric clinic at Huddinge Hospital after a report written by a doctor, according to the newspaper, only talked to 18-year-old parent, but never actually met the 18-year-old. The reason for treatment was that he became a Christian and then testified about his faith on neighbors and on the subway (out there on the Roman persecution against Christians? - Maybe within a few years to have the gladiatorial games at Stockholm Olympic Stadium, which casts Christian young people to lions). There was a 18-year-old mother, a senior official at the Ministry of Finance, who asked his son added. The mother has always refused to allow his son any remaining Christian. Among other things, she visited the Free Church of 18-year-old is with the (Södermalm Church, which is one of the largest independent churches in Stockholm). When 18-year-old walked up to the intercession of his pastor, his mother went out and played to the pastor. The intention was to prevent him to pray for her son.

The treatment, which was done with police assistance, seized doctors 18-year-old mobile phone and when he got back he could see that someone read all the text messages that arrived during the time that the phone was confiscated. This should be illegal. 18-year-old was subjected to heavy medication, he was not allowed to receive visits other than their parents, not even his lawyers were able to meet him. They refused through his lawyer to see his medical file, which is also illegal. 18-year-old had his agent, contacted a medical doctor specializing in psychiatry to get a "second opinion" (a review by another doctor). This doctor was not admitted in the ward, although he showed a letter signed by 18-year-old. Although this is illegal, because each patient is entitled to a second opinion from a doctor that the patient chooses. 18-year-old has also been forced to hit a "deprogrammer", Peter Öhlén (a defector from the Word of Life who is a hairdresser and a journalist and has no therapeutic training and that seems to hate all Bible-believing Christians, at least, is the impression you get when you see him on TV or read what he writes). The goal was to avprogrammera 18-year-old from the Christian faith. His parents are also planning that when he is discharged, he shall be sent to the U.S. for a long period of complete programming (read brainwashing). Are ye Dent is now reported to the National Board.

When you read this, think you can almost not believe it's true. Is this Sweden in 2003, or is the Soviet Union in the 1960s? Now there is the possibility that 18-year-old really is mentally ill, and that the articles in The World Today based on that one is not sufficiently familiar with the matter. However, I have a hard time believing that this is the case. Even if he really is mentally ill, why did he not meet with his lawyer (now he gets it, because you realize that he is entitled to do so)? Why was the psychiatrist who would give a "second opinion" does not see him? And why did you a patient, which is considered a disease, meet with a hairdresser / reporter for therapy? Pursuing one now with quackery at Huddinge Hospital? Something is definitely amiss.

The above confirms the fact that Sweden is a totalitarian democracy with a nomenklatura, where prominent party members are calling a physician, politician or party faithful servant they know, and suddenly, their adult children forced intake. Why? Because the child has become a Christian. It is not without the will to think of what Jesus says in Matthew 10:21-22. He speaks about the future.

"Brother will send brother to death, and a father his child. Children must rebel against their parents and bring them about life. You will be hated by all for My name's sake. But he who endures to the end will be saved."

Please note, those who are hated and killed Christians are. Jesus' message is probably the most controversial message that exists. There are basically only two ways of looking at it. Either you think that it's the most wonderful man ever heard. Or hate it blindly. Jesus' message has a supernatural ability to take out a man that lives in her heart. Her true nature. There are in themselves a third possibility, that is completely indifferent to Jesus' message. But it's probably because you refused to listen to it, and then you have not actually heard it.

Psychiatry has, unfortunately, all too often played a dark role to join forces matters. One example is the euthanasia program in Germany in 1930 - and 1940's. Under this program culled hundreds of thousands of chronically ill, mentally retarded and mentally ill, etc. (the actual number We'll probably never know, but the most reliable figure is talking about around 275, 000). Of these, tens of thousands of children. And it was not about Jews, but of non-Jewish Germans (Aryans). It was this method that the gas killed humans evolved, which was later used in a much larger scale in the concentration camps. The program uppnhörde eventually, after public protests. Even the Catholic Church played an important role in stopping the program. Euthanasia, however, continued in secret during the entire war. It was then fumigation, (which was too obvious) to be in a more discreet way starve patients.

Euthanasia program has come to be associated with the Nazis. It is only partly true. Even before the Nazis came to power had begun to kill patients. The Nazis came to say to set table. The initiators of the German euthanasia program were a number of leading German psychiatrists and lawyers. They were strongly influenced by evolutionary theory's doctrine of the fittest survival. The whole operation went under various misleading and euphemistic names, like "help for the dying", "mercy killings", "destruction of life without value". Sometimes used in the short term "treatment". Note that "euthanasia" means "good death". Here it was, however, if pure murder and "dystanasi" would be a more appropriate name. It means "an evil death." The goal of dystanasiprogrammet was to liquidate all mentally ill people in Germany and also all the chronically ill. Also old people would be killed (it is probably not so difficult to get the most 90-year-olds appear to be mentally ill and confused, if you ask the appropriate questions, feel free to fast and furious).

As an example of how this program was well established, may be mentioned that the psychiatric institution Hadamar 1941 celebrated the cremation of the ten thousand mental patient with a ceremony, which includes all psychiatrists, nurses, visitors and secretaries each received a bottle of beer. A book that formed the basis for the idea that killing sick people were Die Freigabe der Vernichtung lebensunwerten Lebens, published 1920s Authors were two eminent German scientists, Karl Binding (lawyer and professor of legal philosophy), and Alfred Hoche (psychiatrist). The message of the book was that so-called "worthless people" should be killed by law. The concepts of "life without value" and "life not worth living" comes from this book. In the case of Hoche, he was an eminent psychiatrist. Many famous psychiatrists and neurologists have had him as a teacher. His views on the classification of mental disorders have had great influence on American psychiatry, among others.

For those interested in reading more about this, I recommend Fredric Werthams book A sign for Cain. There is also a book in Swedish, not just Hitler, published in Provita 1998 (see bibliography). It contains elements of Werthams book as well as contributions from countries including the historian of ideas and the senator Per Landgren. It is frightening reading. Wertham writes that include "From the very beginning was ruled euthanasia program on all major issues, including specific details of psychiatrists". Per Landgren writes, "It was not the Nazis who corrupted science and medicine. Western science and medicine was already corrupted, giving it the inspiration for Nazism." There is little doubt that many German scientists were largely to blame for the atrocities that occurred in Germany during WWII. They gave legality to the Nazis who made that even "ordinary" people quickly came to accept Nazism devilish doctrine of the top and in humans.

Even in the Soviet Union put many psychiatrists their resources of power available. How many Soviet social critic was not incarcerated in a mental hospital!

Now I mean obviously not that psychiatrists are worse people than others [1] . The problem is that they have enormous power that can all too easily abused. Normally it is not easy to get someone locked up. It requires a large apparatus with courts, prosecutors, defense lawyers, etc. One must follow the law, which in many ways try to ensure the integrity of the individual vis-ā-vis the authorities and society. Any Court may be appealed in different instances, and also watched the entire press corps as a fundamental is hostile to the police. Minimum error correct society are doing to a suspected criminal (which might also shown to be a real kind) gives huge headlines in the newspapers. It is therefore very difficult to arbitrarily imprison a man in jail even for a short time. That is why we feel we are entitled to call Sweden for the rule of law. A mother, although she would be a high-ranking government official, can not call the police and asking them to imprison her son, because he started believing in God and going to a free church. And a police officer can not refuse a grapple to see a lawyer. The process by which 18-year-old suffered was never a serious felon to USAT for our country. Police officers who behaved in a serious criminal, as the doctors at the Huddinge Hospital behaved in this case, would not only get fired, they would very likely be prosecuted. The press would engage in a veritable witch hunt for these policemen.

It is only right that it should be difficult to incarcerate people. There must be control mechanisms that prevent individuals exposed to officials or others' discretion. In the case of psychiatry, we have apparently not the same certainty. Where can a person be detained for a long time (and even for years or maybe for life) based only on what the two doctors agreed. The incarcerated can be prevented from seeing his lawyer. You can complete isolate the prisoner so that he may not call or write letters. All this from a relative's phone calls (for example, a mother who is a senior official). And worst of all, the media, whose job it is to stand on the weak, saying nothing. The only tiger killed the whole thing. And in itself, one might understand this. Mental illness is of course, or should at least be, a scientific diagnosis (although you wonder sometimes), and why would the media to question what the experts concluded. But right here we have the great danger. Psychiatrists are human beings, with all that implies of good and evil sides. No group of people should be allowed to have such absolute power that psychiatrists have. There must be control panels also in psychiatry. There must be a lawful opportunity to have his case judged by an outsider. And who the outsiders are not to be decided by the doctor who locked into a patient, but it is the patient to be able to choose. Now there's a such a statute, but it seems to be a paper tiger, which presumably lien never applied. If the two doctors, who blocked the 18-year-old, escapes sanction for what they did, that is not in any way, dotted or punished for them without seeing the patient coercion took him with police assistance, although he was not violent, confiscated his mobile phone , pulled him down with the heavy drug Haldol, prevented him from seeing his lawyer and refused to let the doctor who would give a second opinion, then is not Sweden the rule of law.

The examples I gave above of how psychiatrists abused their power in different contexts are clear. To give people such an absolute power is dangerous. Psychiatrists' power combined with a lack of transparency and the difficulty in many cases provide truly secure psychiatric diagnoses (which, for example diagnose belief in God as a psychotic state) is a lethal combination. Psychology and Psychiatry is so shoddy science that probably in these sciences name could imprison anyone, if you really wanted. The question is not if it will be abuse. The only question is how often it occurs. Hopefully, the relatively few cases in Sweden. But in this case it is not because the system but the psychiatrists' personal integrity and conscience.

Now there are of course legal means and conventions designed to deter people locked up arbitrarily. MP Tuve Skånberg (kd) says in The World Today (15 / 8 2003), to the doctor, who decided to imprison Carl-Johan, in flagrant violation of both the medical code, international conventions and Swedish law.

Because of the abuse that Soviet psychiatrists committed against dissidents, World Psychiatric Association (WPA), in the "Hawaii Declaration II (1983), formulated the special ethics for psychiatrists. Let me quote two paragraphs from this:

§ 3. No action shall be performed nor treatment given against or independent of a patient's own will, unless the patient because of mental illness is unable to determine his own good, and the probable reasons for the patient or others will suffer serious but if the treatment fails.
§ 7. The psychiatrist must never use his professional possibilities to violate any individual or group's dignity or human rights, and should never let inappropriate personal preferences, prejudices or beliefs interfere with treatment. The psychiatrist may not use the tools of his profession in the absence of psychiatric illness has been established. If a patient or some third party demands actions contrary to scientific knowledge or ethical principles must psychiatrist refused to cooperate.

Madrid Declaration (1996), which is an "upgrade" of the Hawaii Declaration and also formulated by the WPA, says:

§ 1. Psychiatrists should devise therapeutic interventions as little as possible to limit the patient's freedom.
§ 4. No treatment should be done against their will, unless the withholding treatment would endanger the patient and / or a family's life in danger.

Although Swedish law, a regulatory framework for psychiatry. Under the Act (1991:1128) compulsory psychiatric treatment § 3, the only given if the patient is suffering from a serious mental illness, have a vital need of psychiatric care, or is dangerous.

It is quite obvious that those who blocked the 18-year-old has violated all these conventions and laws. The patient was not mentally ill, therefore, no treatment done against his will. There was nothing that indicated that "withholding treatment would endanger the patient and / or a family's life in danger," etc., etc.

It will be interesting to see what comes out of the notification made against the two senior physician at Huddinge Hospital, which imprisoned its 18-year-old. Personally I think they would have several years in prison for his heinous act (if the articles in the world today reflects what has happened in an essentially correct manner). Now, I suspect that it all runs out of steam. A little conversation between various officials, a clinic manager at Huddinge Hospital, which is in the same fishing club that any official in the Justice Department, and suddenly the case is discontinued.

Psychiatry professor Thomas Szasz, who is of course a familiar and fierce critic of many types of psychotherapies and even of psychiatry, took in a book I read, raise an interesting aspect of psychiatry. He says that in one moment you are using psychiatry for example, a rough murderers should escape the consequences of his actions, and not have to sit locked up, except for a short time (I knew a 16-year-old girl who was brutally and sexually murdered 1975 - killer was found to be in need of treatment and a year later he was released out, declared healthy). The next moment they are barred, in psychiatry's name, the people who have not made anyone any harm (as 18-year-old above), in the worst case for the rest of their lives. Is not it contradictory! And the unjust!

Let me take a few more examples to show that Thomas Szasz is correct in his critique of psychiatric care. In recent years there have been a number of sensational acts of violence in our country, committed by persons with mental illness. A man held in killing one person and injured several others when he ran amok with an iron rod in a suburb of Stockholm. Another man drove his car straight into a crowd in the old town, killing several people. The same day that Anna Lindh was murdered by a mentally disturbed person (at least so it seems right now) was also killed a 5-year-old girl by a mentally ill man. All these had been in contact with psychiatric care and many had even asked to be taken care of. Because of lack of resources "was, however, they fend for themselves. Is not it strange that lack resources to lock up violent and dangerous mental patients, while resources are apparently there to imprison a 18-year-old, adult, that has not shown any violent tendencies.

Normally society cares about the adult children's privacy. Parents find it difficult to get information from schools and authorities on children aged 18 years, even when they got into serious trouble. Yes, sometimes even in the case of young children. The young person's integrity must be safeguarded and their parents' ability to control and influence should be minimized. Parents may not know that their 13-year-old daughter got the pill, or that their 15-year-old daughter should have an abortion. This privacy includes obviously not a young person's right to choose a religion and how to make that religion, even when this young man is of age. There seems to be really arguing with the Swedish legal system. When a high political official wants help to avprogrammera his son from his Christian beliefs, then acting psychiatry an obedient tool. Yes even so obediently to override Swedish law in their zeal to be the power to please.

To learn more about the 18-year-old case, you can go to this link www.evangelisten.se. There is much more to read and you can also read about the latest developments in the case.

Latest News (18 / 8 2003).

18-year-old, who actually named Carl-Johan, was released from Huddinge Hospital on Friday 8 / 8 at 16. Then he, after the police pick-up, was forced prisoner for nine weeks, subjected to heavy medication and try to deprogram him from his Christian faith, and generally subjected to very lugged treatment. All this because of his Christian faith, and that he testified to other people about their faith. His legal representative, Marina Rosing, continuing the legal process. Among other things, as are two chief physician at Huddinge Hospital, George Roth and Gunilla Bodin Oak, notified to the National Board for violation of the patient's democratic rights, illegal treatment and refusal to allow the patient to meet their legal representatives. Marina Rosing has also demanded a large compensation for Carl-Johan.

I can almost guarantee that Marina Rosing notification will not get any results. I would be extremely surprised, not to say shocked, for example, the two senior physicians received some form of punishment. The whole thing will fizzle out. Nor will any notification to the Ombudsman or the Chancellor to lead to anything. These bodies, which is meant to represent the small citizens against the mighty state, seems in fact to be National obedient tools, to soak up all the criticism from citizens and ensure that this does not go anywhere. Unfortunately, there has been persistent example of this.

Need I say that no Swedish newspapers (except for Christian magazines) have raised the case with Carl-Johan! No, I suppose so. Of course, they have not written anything, because they are obedient tool of power. However, many foreign magazines have great articles on Carl-Johan. It all reminds too much about the former Soviet Union, where the foreign press could read about things that happened in the Soviet Union, while the Soviet newspapers said nothing.

One wonders how the media would have reacted if Carl-Johan instead converted to Islam and told neighbors and others about his new faith. And then the parents managed to get him forced prisoner and had a hairdresser / reporter get to the hospital to deprogram him. I can see the headlines. Largest fonts on the headlines. "Muslim forced prisoner for his faith, Religious persecution in our country, a disgrace!"

Who who, perhaps calling it soon on my door and outside stands a few police officers to get me to the involuntary commitment of Ulleråker here in Uppsala. I make the unforgivable, I am a Christian and also believe that what I believe is true. And not only that, I also bear witness to my Christian faith to others. "Huh, so awful! Those types we do not want the country just in time!"

The World Today (17/10 2003) is more closely examined, Carl-Johan's health record, which is public record. Top remarkable things can be found in this journal. As mentioned earlier, became a doctor of Carl-Johan chosen to give a second opinion is not admitted in the department. Instead chose the doctors at the Huddinge Hospital Chief Ulises Penayo, at Uppsala University Hospital, to give his view of Carl-Johan. Dr. Penayo describes himself as experienced in patients who have been involved in extremist religious movements. In the journal he writes, among other things, "He [ie Carl-Johan] has reached an exit councellor (avprogrammerare, ie the previously mentioned Peter Öhlén) and it is very likely that you then able to reach him, but now he's in our opinion, concluded wrist, likely after strong influence and manipulation by Södermalsmkyrkan / Word of Life, as he has been in continuous contact with recently. " Furthermore, type Penayo, "As for contact with Södermalm church you have to consider parents' concerns about the church to be more than justified, but the assessment on our part is that it is not currently in the public system, as it is designed now, can prevent him to take this contact. " Senior Penayo thus expresses disappointment that he could not prevent an adult to visit a church service in Södermalm Church and should not forcibly be "surgical removal" His faith and belief. The authoritative Carl-Johan has voluntarily chosen to become a Christian and to be part of Södermalm church and now he brainwashed back to atheism sacred relgion. One wonders who he really is engaged in manipulation and influence. It is rather Dr. Penayo and his minions, and not Södermalm Church.

When I see how physicians reason I get so upset that I almost explodes (the reader may notice this and I will be honest, I am simply furious). What do senior Penayo of Christian faith? What does he know about Södermalm Church? Probably nothing. Penayo seems regrettable that the majority of people may choose to become Christians, and apparently thinks that with coercion should be able to take away their faith. One wonders what the fundamental difference between the psychiatrists who imprisoned Carl-Johan and Soviet psychiatrists who imprisoned thousands of dissidents in mental hospitals. I can not see any difference at all. They are miserable wretch who has no respect for other people's privacy. They are a threat to all that is called democracy. They are abysmal professionals! And they are a disgrace to the medical profession !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!!!!!!!

Sensational news!

In the Expressen , 5 / 10 2003 Ulf Nilsson wrote a column titled "Some uncomfortable questions to the reinvention of government". One of the questions were directed to Ringholm and was:

Hey, Ringholm,

you have in your treasury a female officer who easily beat his son forced prisoner and sedated at the Huddinge hospital for two months this summer. The boy had gone and become a Christian and the mother felt bad about. He went to preach - that she felt even worse about. So the police came and that was it involuntary commitment. The Christian magazine The World Today (where I staff) blew the whistle and then it was that his son does not actually sick. Now I ask you, Greg: Have you checked out the deal? And there would have been better if the cell that his son was sitting in the use of any of the thugs who voluntarily BITE ON ADMISSION but rejected?

Wonderful that there is any reporter who dares to take up the forbidden. But this is not your typical Ulf Nilsson Swedish vindflöjelreporter. That he be allowed to write in the Express, after having been banned for years for his politically incorrect views, makes you almost begin to hope that Sweden has a future.

News of the case, Carl-Johan (19/12 2003):

Bad news: The 17/12 came as the Board's decision in the case, Carl-Johan. As expected, the authority could not find anything wrong with Carl-Johan coercion or taken his exposure to heavy medication. They argued that physicians' assessment of the situation was reasonable. On the other hand, criticized that he had been restraining orders and that took away his mobile phone. Some measures will not be taken against the two doctors who compulsively took him.

Good news: In the "People" and "Believe" in the P1 19/12, 2003 at 15:03 discussed psychiatric care treatment of religious people in general and Carl-Johan's treatment in particular. It is, after all, a positive fact that Carl-Johan cases now identified in standard media. Carl-Johan himself did not participate in the program, but the man told his story in a more or less fairly. Then they interviewed a number pyskiatriker and a religious psychologist. One of the psychiatrists was a Christian and a member of the ping movement. Generally, the program was pretty good. And, sure, there are people who are psychotic with religious overtones. They obviously need help. The non-Christian psychiatrists believed that all doctors in the world agree on who is psychotic and who is not there (I think what I want to - so secure psychiatric criteria can not possibly be - in this case would probably be much greater success when it comes to heal people). The Christian psychiatrist, however, was critical, saying that there was great ignorance among psychiatrists and psychologists with regard to religious matters. The basic problem in terms of faith and science showed this very clearly. The non-believers psyiatrikerna all agreed that religious experiences can be fully explained by processes in the brain. They argued for example that Paul is meeting with Jesus on the road to Damascus, it was simply an epileptic seizure associated with hallucinations. That a spiritual experience, for example, that one feels oneself to hear God's voice, could emanate from something outside your own brain, for example, that it was God himself who spoke, were excluded as being completely impossible because it could not be explained scientifically. Just another example of how unscientific and limited many people argue, and when even scientists, especially biologists and physicians. We thus contend that the limitations of science are synonymous with real constraints. That is not science to study a phenomenon, then it does not exist this phenomenon. By that reasoning, the way in which reality is forced into during the scientific limitations of the method, do you do science more real than reality itself (this is discussed in detail on my side of science and faith).

[1] After working several years in psychiatric care during my studies, and because of some other experiences, however, I am convinced that people with more or less severe mental disorders are overrepresented among psychologists and psychiatrists. Something that is not at all surprising, rather it is exactly what one would expect. If you have mental problems, it is not particularly noteworthy to choose to study psychology and related topics, hoping to perhaps find the solution to their problems. Unfortunately, it is probably rare to find any real solution. And since one can not just throw away their studies, but of course will be after their studies to work in psychology or psychiatry. In many of the keen Woody Allen's films exist precisely this theme, which for example, the psychotherapist is calling his patient in the middle of the night, threatening to jump out the window. Instead of being a quiet, safe, harmonious personality, which lifts the patient, it ends too often with the psychotherapist pulls down the patient in their own abyss. My personal view is that psychology and psychiatry in general can not give a patient something that is not a really good friend could give. Then there are of course cases where mental health is warranted. By drugging a deeply depressed person can be such as to prevent him from committing suicide. And then one can only hope that the depression will disappear by itself. Even in the case of pure mental illnesses, like schizophrenia and manic-depression, of course, mental health care is necessary (but the question is how far psychiatry and psychology really can cure these people - to keep a person drugged for life does not meet my Definition of cure disease) . It appears that mental health in general can not cure people with mental health problems, just help them to endure. In the case of the relatively small percentage psychiatric patients who really are healthy, you might wonder how much of the healing due to psychiatry / psychology as a science. Perhaps the explanation is rather that these patients have been lucky and got to talk about their problems with sensible psychotherapists / psychiatrists who listened and gave wise and true answers (there are of course many intelligent and discerning people who work in psychiatric care). Please note! I say not that all psychologists / psychiatrists are crazy, what I'm saying is that too many are. And I stand!

Endnote

This article has been relocated at http://gluefox.com/komment/arton.shtm having disappeared without trace for some years. We can only assume that it is politically incorrect to expose psychiatric abuse when it comes to Christians. I am grateful that we had the presence of mind to make a copy of the original which can also be viewed in its original format in an internet archive of this website at http://web.archive.org/web/20060526000528/http://gluefox.com/min/komment/arton.htm. This archive also contains links to archives of other interesting since-deleted materials relating to contemporary Swedish society.